Våren kommer med stormsteg, viskar om sommaren och får oss att tina upp ur vinterkoman igen. Känns helt underbart att se solen igen och slippa klä ut kylan med lager på lager. Även fast jag blir av med jobbet igen kan jag ändå känna att det är en ljus framtid som kommer. Eller så har jag bara blivit helt förvirrad av vädret? ;)
Dagens roligaste upptäckt: Pappa har "De Vet Du - Fucka ur" som en av de mest lyssnade låtarna på Spotify. Skrämmande roligt på något sätt! Ja, trevligt är det att mina föräldrar håller sig unga.
Hade tänkt skriva ett inlägg om mitt musikintresse idag. Någonting som jag alltid har hållit nära hjärtat är musik. Minns mycket väl när jag var 6-7 år gammal och Mr Music skivan kom i posten. Vi var snabba med att stoppa in skivan i CD-spelaren och avnjuta de nyaste hitsen på högsta volym samtidigt som både jag och mina systrar stampade i takt. Våra föräldrar har alltid lärt oss mycket om musik, spelat musik från alla åldrar och lärt oss ett och annat om att dansa, jag är en jävel på att bugga, bland annat. Ett band jag alltid kommer hålla varmt om hjärtat är Queen.
Nu som vuxen har jag något av ett fotografiskt minne av musik. Spela ett intro och jag vet mest troligt vilken låt det är! Kan alla texter till låtarna jag gillat genom tiderna och så fort jag måste göra någonting som kräver energi av mig så är det musik i öronen jag behöver höra för att slappna av. Kan kalla det för min drog! Musik, snus och kaffe. Hade jag inte haft dessa 3 ting hade jag vart förlorad. Musik för mig, är lika naturligt som att andas.
Jag älskar blandad musik från alla olika genrer, från klassisk musik till industrial. Nu på senare år har jag fått det svårare för mig att hitta musik som jag verkligen älskar, men då och då dyker det upp en låt som får mina öron att nästan trilla av. Gåshud och nästan tårar i ögonen av ett vackert stycke musik. Nu sist var det konstigt nog Darins tolkning av Astrologen (Magnus Uggla) som fick mig att bli vek i benen.
För de som vet, har jag även en intatuerad titel på min underarm av en låt som jag verkligen älskar och har älskat från den dagen jag hörde den. Kommer aldrig att ångra min tatuering som jag delar med min älskade Michaela som också har samma kärlek som mig till musiken. Nedan tänker jag lista mina absoluta favoriter genom tiderna. Hoppas bara att jag kommer ihåg alla.
Hjärnan har gått på högvarv nu i några dagar, har varit helt upptagen med mitt, nu igen. Hoppas verkligen att 2013 blir ett år där allting bara kan klaffa och vara som det ska vara. 2012 har varit hektiskt för många av oss. Så låt oss be en bön om att det vänder nu. Ni som undrar om jag gått och dött, blivit senil eller bara okontaktbar, stämmer inte, bara väldigt, väldigt fullt upp på alla plan.
Åkte upp till Boden igår mitt i allt och har haft en toppendag idag. Fick köra min älskade lilla ponny, om än kallt så var hon helt underbart fin, lyssnade verkligen på allt, behövde knappt ens styra henne. Är så ovant att köra en häst som har så annorlunda trav än travhästar, verkligen bara flyter fram. Underbart!
Därefter var det att följa med och shoppa julklappar till kidsen. Fick leta i många affärer innan vi hittade vad vi skulle hitta. Casper var dock helt införstådd i att vi skulle på ett viktigt möte med "ho-ho bubben" (dvs tomten) så han stannade hos Farmor och Farfar. Var då in på nästan alla affärer på hela Storheden men det var riktigt trevligt att bara gå runt och titta på saker.
Hittade mig ÄNTLIGEN (går inte att understryka nog) ett par skor och det var då verkligen dags för det. Har ju så frusna fötter så de har nästan trillat av nu när det har vart kallt. Mina kängor som jag slitit med hälsan har gått sönder totalt så det var dags och nu är jag så nöjd att jag helst skulle sova i mina nya underbara skor. Varma, sköna, känns som att gå på moln. Oj så lycklig jag är över att äntligen vara vuxen och kunna köpa härliga skor istället för bara snygga, kalla och opraktiska. Fyndade dessutom på Stadium Outlet, så de skulle ha kostat 899;- att köpa men jag fick dem för 350;-!! Tycker faktiskt mina nya pjuckor är rätt söta. Åh, underbar dag helt enkelt.
Oj, nu har det varit tyst på bloggen här nu några dagar. Haft fullt upp under helgen då svärmor fyllt 65 och skulle ha storkalas. Hjälpte till så gott det gick. Fredagkväll var det upp och ner på vinden samt montering av hyllor i vardagsrummet, julpynt och diverse förberedning inför. Lördagen var det kalas och då var det ju också en hel del att stå i. Hon blev då nöjd med presenterna och det var ju kul. Söndagen försvann också i en dimma då vi stressade runt hittan dittan på äventyr. Idag var det sovmorgon och sen handla julklappar.
Så, till julklapparna, gud så nöjd jag blev över dagens fynd. Speciellt över Pappas julklapp och Fridas som jag hittade. Kunde inte bli bättre, men kan ju tyvärr inte visa vad jag köpt på bloggen då det kommer fram till de som ska få det. Så nu är det bara några få julklappar kvar och sen är det klart för i år. Hoppas att alla blir nöjda. Kan däremot inte bli klok på vad jag ska köpa åt Moster Ella! Hjälp?
Ikväll blir det Breaking Dawn med Stefan, han har ju inte sett filmen men hade lovat mig en bio-tur när han kom hem från Norge så han kan väll inte direkt säga nej, även fast han tycker att filmerna suger. Så för mig är det andra gången jag ser den men det är ju lika bra då man knappt hann med om vad som hände första gången. Känner mig alltså rätt nöjd ikväll.. hihi!
Ja herrejävlar, det snöar i Stockholm.. I år.. IGEN!
Vilken otrolig överraskning.. Verkar komma som en chock.. i år.. IGEN !!
Konstigt att sörlänningar aldrig lär sig. På vintern blir det kallt, när det blir kallt kommer det inte regn, nej, då kommer det snö istället för regn. Konstigt va? Nu efter alla mina 22 år, är jag fortfarande lika förvånad över att Stockholm får ett kaos varenda år. De verkar inte ens ha rejäla snöplogar eller spadar för all del.. Inte ens ordentliga kläder eller dubbdäck verkar finnas.. Läste idag en blogg på Aftonbladet där personen i fråga uttalade sig med "Nu börjar vi bli rädda".. För lite snö? Nej, skärpning nu. Snö varken slåss, skäller eller biter människor. Kanske ska de lära sig i år, att vara lite mer förberedda när snön kommer?
Här i Norrland älskar vi snö (eller ja, större delen av norrlänningar). När det kommer ett kraftigt snöoväder så blir vi bara glada och tycker det är häftigt när det kommer mycket snö. Oftast stannar vi även inne då vi vet att vägarna inte blir plogade på 3 sekunder istället för att ge oss ut i en bilkö som är miltals lång.. Det ni! Lägger in en passande video här.
Läste på ett hästforum på Facebook om att det fanns en typ av armband/smycken som innehåller hästtagel, utforskade det hela och insåg att jo, det var ju faktiskt rätt snyggt. Däremot så är de rätt så dyra men när det handlar om ett minne av sin älskade häst så blir det ju rätt billigt, om man tänker efter. Så de finns att beställa här, har lånat lite bilder från Sierra Dancer's hemsida så ni får se hur snygga de är. Passar som present, julklapp eller för all del om det är dags att säga förväl till sin älskade vän och vill ha ett minne. Finns i flera olika utföranden och priser. Blev själv sugen på ett med tagel från Allie!
För några år sedan, innan jag förstod charmen av en nakenhund/nakenkatt så gick jag och gnällde mig blodig (!!) över folk som går runt och bär på hundarna när det är kallt ute "Som att de är nå jäkla spädbarn" men tji fick jag. Var ute på promenad med Tyson ikväll och efter ett tag började han hoppa runt på 3 ben, som snart blev 2½ ben och sen bara 2 och stampande runt, runt... Efter lite funderande så böjer jag mig ner och plockar upp hunden, får bära honom hela vägen hem för ner ska han inte. Måste säga det var rätt mysigt att gå och bära runt på en liten lurvtuss men ack så pinsamt. Hörde mig själv mala på i huvudet om att bära hundar.
Dagen går som vanligt sakta men säkert framåt. Idag har jag faktiskt sysselsatt mig dels med massor av telefonsamtal samt att jag bakat både sockerkaka och kladdkakemuffins. Har dock inte smakat på bakverken, förutom en liten bit av sockerkakan, den blev god men tyvärr segrade varmluftsugnen så den fick en hård "botten" men det gör väldigt lite känner jag. Alltså tredje satsen kladdkakemuffins som jag bakat på en vecka, man kan ju tycka att jag ska kunna receptet utantill vid det här laget, men jag har guldfiskminne...
Annars så har det vart den gamla vanliga visan, söka jobb, skriva om CV och personligt brev. Börjar bli väldigt less på det jag redan har och att skriva om det, funderar då på att kanske ta bort det helt och börja om från början med det, så får vi se. Jag ska på arbetsintervju för Skellefteå Kommun som vikarie inom handikapp och seniorboenden, kan ju bli intressant. Det lönar sig att trackassera människor via telefon. Hihi!
Däremot så behöver jag lite motivation till att börja träna igen, istället för att masa mig till gymmet i -21 grader så blev det Walking Dead och smörpopcorn, det är ju så mycket behagligare, men behöver nog fan en riktig omgång för mina stackars muskler som suttit still i hela 3 dagar, sjukt jobbigt. Testade tänka för mig själv "Nä nu ska det här fattiga lilla fettot äta lite popcorn" men det fungerade inte, tänkte istället på att röka.. Hmfp!
Snön väller ner, äntligen är det vinter. Som jag längtat!
Skulle helst av allt vilja gå ut och göra snöänglar men är tyvärr lite för gammal för att det ska se riktigt normalt ut att göra. Önskar man alltid hade en anledning att vara barnslig och kunna göra det där man gjorde när man var liten, som snölyktor, snöänglar och snögubbar, eller att bygga tunnlar i snöhögar och åka/sparka spark. Även fast våra sparkar blev sönderplogade.
En sak jag faktiskt gör just nu, är att se julkalendern då det är "Mysteriet på Greveholm", det är nostalgi det. Hoppas det är flera föräldrar där ute som har visat den gamla kalendern för barnen innan de började se den nya, då förstår man sammahanget. Vet fler som i vuxen ålder ser den nya versionen. Synd att de bara är typ 15 minuter långa avsnitt.
På sidan med nackdelar av snö, det är så hemskt kallt. Tänk om det bara kunde vara -5 hela vintern? Hade ju vart underbart. Antingen det eller -20, inget mellanting så det känns kallare än vad det är. Var ute och gick med hunden nyss och höll på att frysa ihjäl i blåsten. Önskar mig lika mycket snö till Boden så Allie kan snöplumsas. Woho! Lägger in en mysbild jag knäppte här ute. Snart är det jul!!!
Häromdagen innan jag åkte hem från Boden så passade jag på att ta en minitur med Allie. Gick faktiskt ganska bra. Det blev ingen duns i backen om än hon verkade vara sugen. Höll mig på gården den här gången och det var nog klokt. Dels för att jag var ensam ute på gården, ville inte uppmana henne till att "haka på en polare" riktigt och att ha nära till stallet om jag skulle flyga av.
Började med att longera henne i skritt och trav enbart för att hon och jag skulle få känna av läget lite, gick sådär, hon var ganska irriterad på det mesta vad utrustning heter, detsamma när jag hoppade upp. Red några varv runt gården och testade styrningen lite samt att korrigera så snart hon började dumma sig. Blev en eller två gången hon försökte med rackartyg men jag vann. Avstigning och sedan så gick vi runt lite och kände på läget, pustade ut efter det lilla.
Därefter så kom Mats hem efter en tur med Disa, så fick han testa på att longera Allie lite så jag skulle få se hur han gjorde. Blev lite hjärngympa och sen fick hon gå in för dagen, lilla gumman.
Kanske inte den mest givande dagen vad gäller hela inridnings-processen men det är ju det lilla som räknas. Eller hur?
Då var man tillbaka i Skellefteå. Började min resa igår kväll och kom hem vid 22:30. Var nog en av de "skummaste" resorna jag gjort med Kustbussen hittils. Det hela började med att jag kollade fel tider på bussen, kollade såklart på tabussen.nu och där såg allt OK ut. Tänkte inte på att de har blivit "high-tech" nu och även har med tågavgångar (som att någon skulle åka tåg mellan Luleå-Skellefteå?) så jag såg fel.
Insåg mitt misstag för sent, dvs på stationen i Luleå. De hade dessutom hunnit stänga ner deras vänthall så blev fast i entren med en stupfull gubbe som började fråga mig massa underliga frågor, tog snart mitt pick och pack, la benen på ryggen och sökte mig till grönare marken. Hamnade på Big Boy i Luleå där jag drack hela två koppar kaffe, på två timmar. Där var nästa lustigkurre. En gubbe som satt och åt, morrade mellan varenda tugga (morra som en hund), suckade några gånger och tog sedan nästa tugga. Resturangen fylldes snart med mer folk och då kunde jag pusta ut och inse att jag nog inte skulle bli attackerad av ett gäng crazy-people.
Väl påväg hem så höll jag nästan på att somna i bussen men jag höll mig vaken, ett gäng fyllekajor steg på i Byske och helt plötsligt så var det party-bussen, efter att en människa med en coca-cola flaska som innehöll genomskinlig vätska svurit ed inför chauffören att han absolut inte var full och att flaskan absolut inte innehöll alkohol. Herregud!
Insåg inte hur mycket snö det var i Skellefteå förän jag steg av bussen i en snödriva. Men det är mysigt att det äntligen kommer, synd bara att det blev så kallt helt plötsligt.
I övrigt så vill jag säga grattis åt min fina syster Emely som blev hela 24 år gammal igår, den 2:a december <3
Ibland får man lida för sina dumstridigheter.. Idag har jag något så fruktansvärt ont i axeln att jag övervägt att ta bort hela armen.. Men man får lida om man ska ligga på topp.. Får poppa lite smärtstillande sen och stretcha lite så kanske det blir bättre.. Misstänker en sträckning!
Blev sovmorgon imorse. Skönt!
Vaknade av crazy kids vid 10 halvt förvirrad med ice age dundrandes i bakgrunden. Det är illa när man vet vilken film som spelas innan man slår upp ögonen. Såklart, det är Moas favoritfilmer så de är vad hon tittar på när hon vill se på film men endå..
Idag blir det såklart stallet en sväng, baka kladdkakemuffins och så ska Mats koka knäck, så ett riktig julkalas blir det allt i afton. Får se om man kanske kan påbörja det där rackarns pepparkakshuset också eller hur det nu blir.
Snart börjar det vara dags att åka hem igen och börja ta itu med saker och ting, som att söka jobb ordentligt och införskaffa julklappar.. Jag är sen som vanligt på den fronten men man tar det väll som det kommer. Snart kommer ju älsklingen hem också, som jag saknar honom.
Morgonen inleddes som vanligt, upp ur sängen, en snabbkopp kaffe på vägen och till stallet. Dags för dagen D. Alla hästar skulle köras/ridas så det var en del att stå i. Så började med att göra alla dagliga sysslor och sedan så var det på schema att raka Allie. Det gick över förväntan, hon var skeptisk i ca 2 sekunder och sedan halvsov hon under hela tiden, förutom när Emely skulle raka henne i ansiktet så hjälpte hon även till med att hålla upp huvudet. Såklart var det Emely som fick sköta rakningen av henne då jag själv är rätt världelös på det. Så fint blev det.
Sen var det dags att fara ut och rida på lilla damen. Gick över förväntan till en början. Däremot var damen lite väl pigg så jag fick sitta och hålla emot. När vi kommer en ganska bra bit så tog dock piggheten överhand och hon började trippa och jävlas, sen sa det pang så låg jag på backen. Slog i huvudet och ena axeln så kommer nog få lite blåmärken och en ordentlig bula, men både jag och hästen klarade oss fint. Allie, nöjd som hon var, skuttade in bland träden men stannade där, så det var bara att hämta henne och hoppa upp igen. Vilken kamp vi hade, nästan hela slingan och en liten stund på gården, men hon gav sig tillslut och då var hon riktigt fin och följsam.
Alla hästmänniskor (och deras pojkvänner) vet hur tunga spånbalar i själva verket är. Började sina i stallet så idag var det dags att hämta nya. Vi styrde alltså skutan till Luleå med hästfinkan i högsta hugg och sen var det bara att lasta, sen hem och lasta av. Vem behöver gym när man har en häst egentligen? Är helt slut nu ikväll.
Därefter tog jag tag i ett av mina stora bekymmer just för tillfället, min skitgris till häst. Ja, nu menar jag alltså att hon är lika skitig som en gris. Säga vad man vill om min underbara lilla häst, men att hon är renlig är då en sån lögn att tungan blir till kol och trillar av. Hon ska nämligen spårklippas imorgon, då hon sätter päls som en lurivg björn, börjar svettas så fort det handlar om arbete. Så därför skrubbade jag upp henne ordentligt idag.
Nu ska jag förklara lite närmare, eftersom att hon är en skitgris så duschar hon oftast några gånger i veckan, då oftast med en schamponering, men idag blev det två omgångar. Hon har ett rött ylletäcke som hon brukar ha på sig, men nu har det av någon outgrundlig anledning börjat färga av sig ordentligt, vet inte om det har vart någon skyddande hinna av något slag, på det innan. Så min häst har alltså varit röd/rosa/brun/svart/vit och grå i en härlig samling av färg. Som regnbågen fast i fel färgskala. Har tyvärr ingen bild att bidra med, men jag tror nog att de flesta förstår min förklaring rätt bra, speciellt de som råkar ha vita hästar som är lagd åt det lortiga hållet.
Ska bli spännande att se imorgon hur hon tycker om att bli klippt. Förra vintern klippte vi henne över halsen då hon hade fått sig ett rejält bett över mankammen av en hästpolare, såg värre ut än vad det var men eftersom att det var blodvite på vit päls (ser värre ut än vad det är) så bestämde vi oss för att raka upp lite bara för att se så det inte var allvarligt. Då gick det jättebra att raka henne, reagerade inte alls på klippmaskinen: Men nu när det är halva kroppen som ska klippas så kanske hon får myrkryp. Vi får se!
Måste se till att få nyare bilder på snärtan, men svårt när hon alltid ser ut som att hon varit med i kriget.
Ber om ursäkt för eventuella stavfel då jag skriver från telefonen!
Men någonting magiskt jag har börjar lägga märket till med ban är den totala lyckan av så lite. Jag antar att ju äldre vi blir så kräver vi mer och strävar efter mer vilket gör det svårare att bli tillfreds med vardagliga saker.
Om vi tar Moa som ett exempel, hon är just över året gammal. Hon kan gå, springa, säga några ord och göra dig lite förstådd åtminstone. Hennes nya lyckopryl är att gå runt med stövlarna. Hon ska helst få på sig dem med så lite hjälp som möjligt, annars blir hon så arg om man hjälper till för mycket. Men när hon har fått på sig sina skor så springer hon runt i lägenheten och skrattar, ramlar, reser sig och skrattar igen. Idag sprang hon runt i stallet söm ett skållat troll och hade så himla roligt.
Casper däremot, han blir nöjd om han får lyssna på en svängig låt samtidigt som han dansar eller diggar med huvudet i takt till musiken.
Det är på något sätt så fascinerande för mig som vuxen att se de små trollen bli så glad över någonting man själv tar föregivet. Som att gå i ett par skor eller för all del ta på sig dem själv.
När ska vi sluta sträva efter det perfekta? Sluta kräva allt som livet har att ge? När blir vi egentligen nöjda? Och kan det inte vara så lätt, att vuxna människor kan finna lyckan i ett par skor?
